Tänk så glada vi var för 4 år sedan
Vi skulle åka och hämta hem en valp så Youki skulle få en kompis här hemma
Sagt och gjort allt enligt planerna
En underbart ljuvlig fantastisk liten taxkille som blev mitt livs största kärlek
En kärlek som det inte finns ord nog för att beskriva
Den här lille killen fanns hos oss i exakt 3 år
De första veckorna var jag nog som i ett saligt rus av lycka
men upptäckte ju att den lille krabaten inte var det jag egentligen hade hoppats på
jag kunde aldrig i min vildaste fantasi ana att det här skulle bli min helvetesresa trots att jag var så kär i den här lille krabaten
Det spelade ingen roll vad vi gjorde så slutade det i princip alltid med morr och försök att hugga oss
framför allt när man myste och klappade honom
när man närmade sej ryggslutet / höfterna så högg han jämt mot handen som nyss klappade honom
en veterinär kollade igenom han vid ett vaccinationsbesök men fann inget som kunde ha med smärta att göra men att han var speciell förstod även hon
det här med hans ideér att hugga oss gick så långt att vi tog hjälp av hundpsykologer och veterinärer som även försökte medicinera honom fast de egentligen redan då menade att det bästa för hunden var att få somna in
Men jag kunde lixom inte tänka tanken att Mitt Livs Kärlek skulle sluta sitt liv så ung
efter ca 6 månaders medicinering kom mitt beslut en sen kväll
jag myste som vanligt med honom men jag stod på knä på golvet och när jag hade rest mej upp så skulle jag lyfta upp han i min famn då han plötsligt utan förvarning slängde sej upp mot mitt ansikte och skulle hugga mej
han var som förbytt och jag kände inte längre igen honom
Dagen efter stod jag fast vid mitt beslut som jag tagit på kvällen innan
MEN det är absolut det svåraste beslut jag någonsin har tagit
ATT bestämma över ett annat liv och att det livet skulle upphöra
nej usch och fy så fruktansvärt och detta förföljer mej dagligen
inte att jag lät han somna in men detta att han faktiskt inte mådde bra
en frisk hund biter inte sina ägare
flertalet gånger var Th blodig om sina händer efter Nilos tänder Men ingen av oss ville ge upp
Ja 3 år fick vi med Nilo
3 år som jag inte önskar någon att få uppleva för det var inte en dag utan att man var orolig över vad som skulle hända
Javisst lille taxen "pratade" och var hur underbart go som helst för att i nästa sekund hugga eller försöka hugga Man lärde sej och hann ju slänga bort sin hand lixom
jag är bara så oändligt tacksam över att ingen skada uppstod på oss och jag känner en oerhört lättnad över att jag aldrig hann para honom som jag hade planerat inför kommande höst.
Men som jag älskade denna ljuvligt vackra fina lille killen
och som jag saknar honom
mitt livs allra största kärlek 
Tack Danilo för att du ändå gav mej så mycket av Kärlek
Tack att du hjälpte mej till ett bättre liv där jag faktiskt började våga gå ut
Du var min kärlek
Du var min trygghet
Du var mitt allt
Det kommer du alltid att vara för du var MIN
men mitt liv skulle gå vidare och jag tror inte att du skulle vilja att din matte bara la av
Det finns dom som aldrig ville förstå detta men det fanns tack och lov många runt omkring oss som förstod att något var fel och även insåg att det fanns inte mer att göra
Jag kommer alltid att älska dej min goaste finaste lille Danilo
2015-03-04 00:00